Mitt i natten tankar!

Ibland fastnar man in att fundera. Fundera över saker i livet. Saker som uppenbart påverkar. Annars hade man ju inte funderat över dom, tror jag...
Men ibland funderar jag på om jag verkligen vet vad det är jag funderar på. Ibland kan det gå så fort i mitt huvud att jag själv inte riktigt hänger med. Då kan jag fundera över hur alla andra ska hinna med i mina funderingar om jag själv inte gör det. 
Jag kan sitta och lyssna på mina tonåringar och förundras över hur fort det måste gå i deras huvud. Framför allt min 14 åring. Hur sjutton hinner hon med att få ur sig så många ord på så kort tid och byta ämne så många gånger och ändå veta vad det är hon pratar om? 
Jag hänger väldigt ofta inte med alls i hennes tempo. 

Mina gener får nog ta lite ansvar för det ändå. Jag pratar inte riktigt lika fort (längre) som hon, men jag vet hur jag var som barn. Jag snackade på om allt och inget hela tiden. Och inte är jag så dålig på det nu heller. Händer att folk undrar om jag aldrig är tyst.
Men när tankarna far runt som en stormvind och man behöver lätta på det lite så maler man liksom på. Det är himla skönt faktiskt.

Lite så är det när jag skriver också. Jag spånar iväg åt nått håll som kanske inte är meningen från början. Tappar tråden och så blir det nästan lika svamligt som när dotra mi bubblar i väg.

Ops! Jag har gjort det typ nu igen! 

Dax att ta funderingarna och kryp ner i sängen innan det blir nytt dygn igen. :)